Torgny Lindgren, den svenske forfatteren som har vært nevnt her i denne bloggen et par ganger allerede, er født i Raggsjö i Västerbottens innland 16. juni 1938. Han har utgitt en rekke bøker og er fast medlem i Svenska Akademien. Lindgren konverterte til Den katolske kirke i 1980. Mange av hans romaner utspiller seg nettopp i Västerbotten, i grisgrendte strøk langt mot nord. Norsjö kommune er gjerne åsted for handlingen i bøkene hans, men også nabokommunene Malå, Vindeln og Lycksele er nevnt.
Hos de mer eller mindre eiendommelige personlighetene som Lindgren har skapt i sine bøker, finner vi både et komplisert følelsesliv og grunnfestet, folkelig religiøsitet.
Tre bøker som han har utgitt i nyere tid, utgjør en trilogi. Personene i bøkene veves inn i hverandres liv. Hovedpersonene i en av bøkene dukker opp som bipersoner i de andre. De tre svært ulike fortellingene dekker helt atskilte historier i ett og samme geografiske miljø.
Den første av bøkene heter "Hummelhonung" (1995) og handler om de to gamle og døende brødrene Olof og Hadar som bor i hvert sitt hus med et steinkasts avstand uten på noen måte å ha kontakt med hverandre. Målet med livene deres er å leve lenger enn broren. Inn i dette golde familielivet kommer en middelaldrende forfatterinne som skriver på en bok om Den hellige Kristofer. I løpet av bokens historie får hun hjelpe de to brødrene til å dø fredelig.
Den litt strikse, katolske bloggen God katolik (http://godkatolik.blogspot.com/) skriver følgende om denne boken: "Har precis läst ut Torgny Lindgrens bok "Hummelhonung" (som jag inte ens tänker bemöda mig skriva en recension av, med tanke på dess rent ut sagt perversa, snuskiga och framförallt motbjudande natur...)..."
Jeg for min del er ikke enig i omtalen av denne romanen, kort sagt.
Den andre av Lindgrens bøker som inngår i den nevnte trilogien, heter "Pölsan" (2002). Det er en historie som utspinner seg i flere lag av handling. Hovedpersonen er en avisskribent som i 53 år jobber med en notis om en tyskfødt mann som streifer omkring i Sverige for å selge tøyer. Fortellingen om den aldrende skribenten - etterhvert blir han 107 år gammel - ligger i bunnen av historien og skrider fram parallelt med beretningene om tyskeren som ferdes rundt i landet. Tyskeren får med seg en svenske som reisefølge, og rundreisen begrenses mer og mer til gårdene i Västerbottens innland på jakt etter den absolutt beste, lokale pølsen.
Persongalleriet er enormt og ytterst fantasifullt - vi kan si typisk Lindgrensk. Bruken av det norskklingende ordet pölsa blir kommentert tidlig i boka:
"Pölsa, upprepade han med blicken riktad på smörgåsen, det ordet har jag aldrig fått lära mig.
Det är ett av språkets vanligaste ord, sade Eva."
Endelig avrundes Torgny Lindgrens trilogi med den storslåtte "Dorés bibel" (2005). Her følger vi jeg-personen fra tidlig barndom til alderdom. Denne mannspersonen lærte aldri å lese og skrive og fikk diagnosen alexi i barneskolen. Han liker derimot å bli lest for, og han fordyper seg i de minste detaljene i Gustave Dorés illustrasjoner i familiens bibel. Mysteriet med hovedpersonens livslykke består i at han alltid har vært et elsket menneske - i det minste er det slik han oppfatter han sin virkelighet.
Og det er her, i virvaret av motstridende følelser og roller mellom menneskene i en liten slekt og i et stort lokalmiljø at Torgny Lindgren lanserer utsagnet som er blitt tittel på hele denne underfundige trilogien: "Nåden har ingen lov."
Utsagnet framsettes av jeg-personen selv:
"Det är besynnerligt att du har klarat dig, sade hon. Att kunna existera så utanför alla regler och lagar!
Jag antar, sade jag, att det är nåd och ingenting annat. Nåden har ingen lag, brukade Pettersson i Hugnaden säga."
Så vakkert, så kontrastfylt og så utslettende for alle motsetninger innfører Torgny Lindgren nådebegrepet som en altomfattende fredsfaktor. Nåden mellom Gud og mennesker og menneskene imellom.
Nåden er blant de mest gåtefulle begrepene i kirken. Kanskje er det ønsket om å konkretisere dette fascinerende konseptet som har ført meg i retning av Den katolske kirke, der nåden gjøres konkret i messen gjennom kommunionen og alles symbolhandlinger overfor det guddommelige.
Jeg takker Torgny Lindgren for hvert eneste ord i trilogien "Nåden har ingen lag."
Jeg visste ikke at Torgny Lindgren var katolikk før du gjorde oppmerksom på det, og jeg har aldri lest noe av ham og har ingenting av ham i egne hyller, viste det seg. Kanskje verd å ta en titt på. Uansett fint å bli gjort oppmerksom på ham, for jeg prøver å få mest mulig oversikt over skjønnlitterære forfattere som har befattet seg med katolsk tematikk, fortrinnsvis forfattere som selv er katolikker.
SvarSlettDet var da riktig morsomt å kunne bidra med ny, litterær viten! I tillegg til den omtalte trilogien kan jeg anbefale Lindgrens noveller. Alle sammen, uansett opprinnelig utgivelsesår, ble i 2003 samlet i ett bind med tittelen "Berättelserna". - Det er kanskje uvant med svensk gjengitt på svensk, men alt det svenske er en del av hverdagen her hos meg.
SvarSlettHej "Inventus", och tack för att du läser min blogg, fick tips ju om Torgny Lindgren men tycker helt enkelt det var snuskigt att läsa det han skriver.
SvarSlettOm man vill ha snusk så finns det annan litteratur att tillgå, litteratur som jag själv inte skulle röra med skyddshandskar. Jag förstår inte riktigt syftet från Torgnys sida att använda sig av snusk, han skildrar ju inte bara självbefläckelse (onani/masturbation) utförd av annan person utan också förtärande av andras kroppsvätskor...
Nej, jag blev riktigt, riktigt äcklad av boken "Hummelhonung" och kommer inte att läsa Torgny Lindgren igen. Finns många andra författare som inte har snusk med i sin litteratur som är läsvärda.
Hei minutz3! Jeg tenkte nok at det var akkurat de 2-3 spesielle skildringene som ga deg avsmak på boka. Sånt må man ta med for historiens skyld, mener nå jeg, og Torgny Lindgren er en stor forfatter uansett. Hvis du av denne grunn avstår fra en litterær perle som "Dorés bibel", går du glipp av noe vakkert.
SvarSlettMen det er ditt valg, som alt annet...
Det snusk som Torgny Lindgren skildrar är inte till för att göra människor sexuellt upphetsade, det är det minutz3 måste förstå och kunna skilja på. Det är inte pornografi. Torgny Lindgren berättar bara en historia och skapar effekt genom att beskriva äckliga saker på ett ganska rakt och kallt sätt eller vad man ska säga. Sex och synd är en stor del av livet, och måste kunna skildras i litteraturen, speciellt när man skriver böcker som Torgny Lindgren som handlar om människans sökande m.m.
SvarSlettJeg er fullstendig enig, Simon! Takk for klar og tydelig meningsytring!
SvarSlett